Natten till måndagen den 7 augusti 2023 drog ovädret Hans in med dunder och brak i Hälsingland. Många fastighetsägare fick vattenskador på sina hus, vägar spolades sönder och ett tåg spårade ur efter att banvallen blivit underminerad. På åtta timmar kom 125 millimeter regn.
– Det regnade fruktansvärt den natten. Vi fick en vattenskada på huset och byvägen skars av, säger Ann-Kristin Ingvarsson som bor i Tåsta, drygt en mil väster om Hudiksvall.
– Och det blåste kraftigt. Kvällen före var min sista på semestern och jag var ute vid havet. Träden böjde sig så kraftigt att jag trodde vi skulle bli fast med bilen, säger systern Birgitta Ingvarsson.
Där och då tänkte ingen av dem på skogen. De hade tecknat avtal med Holmen om en skörd på 10 hektar på höjderna norr om Dellensjöarna. Snart blev de varse om att skogsbilvägen dit – som ingår i en av länets största vägföreningar – blivit helt förstörd längs en sträcka på 650 meter.
Vägen som har namnet Fjälgatan förvandlades till en ravin, på sina ställen sex meter bred och fyra meter djup.
– Det var ofattbart. Jag har aldrig sett något liknande, säger Reinor Andersson, som är vägföreningens ordförande.
En bit därifrån, i Björsbo, steg vattnet snabbt runt några fritidshus och fastigheter för fastboende.
– Tur i oturen fanns ett maskinlag där som grävde fiber. Vi bad dem gräva av vägen så att vattnet kunde rinna någon annanstans, berättar Reinor.
Regnet fortsatte. Över en tvåveckorsperiod kom 223 millimeter, motsvarande tre gånger den normala nederbördsmäng- den för hela augusti i Hudiksvall.
– Jag är 67 år och har aldrig varit med om sådana skador av just regn, säger Ann-Kristin.
För att komma åt trakten som skulle skördas var Holmen tvungna att ta en omväg på flera mil där en väg delvis fick grusas och restaureras. På ett ställe breddades den för att timmerbilen skulle kunna svänga runt.
– Allt gick bra och vi är nöjda, säger Ann-Kristin.
Men, tillägger hon:
– Klimatförändringen är en ständig oro. Det har blivit skarpt läge nu. Det är större variationer i vädret.
– Så är det absolut. Nu i vinter har vi haſt kallt och mycket snö. Då får väl de som inte tror på uppvärmningen vatten på sin kvarn, säger Birgitta.
För drygt 20 år sedan ärvde systrarna skogen som deras föräldrar ägt och där pappan John-Erik arbetat flitigt. På senare år har de märkt ökade skador med vindfällen, granbarkborre, toppbrott och torka. Under den varma sommaren 2018 blev det också en skogsbrand på deras mark, mitt uppe på berget i väglöst land.
– Brandflyget gjorde upptäckten. Jag tog mig dit med vatten och slog med granruskor innan räddningstjänsten kom. Det var sådan hetta att sulorna på mina kängor lossnade, berättar Sven-Olof Larsson, Ann-Kristins man.
En hektar brann. Det kunde ha blivit betydligt värre, konstaterar Ann-Kristin.
– När det var släckt skulle vi som markägare ha brandvakter där. Folk ställde verkligen upp jättebra, säger hon.
Händelserna har fått systrarna att tänka mer kring skogsbruket. De lever inte av skogen, utan lägger stor vikt vid skogens värden för rekreation, jakt och att förvalta den för kommande generationer.
– Skogen är ett kulturarv man måste sköta om. Jag känner mig så nöjd när en åtgärd har gjorts, säger Birgitta.
– Vi följer skogsbruksplanen och är noga med att röja och gallra i tid, men jag tänker att vi inte helt kan bedriva skogsbruk på samma vis framöver, resonerar Ann-Kristin:
– Kanske måste man tänka annorlunda när man kör med maskiner? Och jag vill släppa upp mer löv, ha mer blandskog som ger bättre skydd.
Jesper Jonsson, virkesköpare på Holmen, lyssnar på samtalet och framhåller att för att ge råd är det viktigt att vara lyhörd för skogsägarnas mål med skogen.
– Det är viktigt att tänka långsiktigt, att välja rätt trädslag på rätt marker, och inte vara rädd för att släppa upp blandskog, säger Jesper som tidigare arbetat som traktplanerare och känner syskonen sedan länge.
En grundregel är att vara i tid med åtgärderna, som att i röjningen välja ut bra stammar som kan bli stormfasta.
Görs röjningen sent får du stammar som står för tätt med små rotsystem och med högt upphissade trädkronor. Skogen som systrarna Ingvarsson äger beskriver Jesper som välskött och blandad i olika åldersklasser. Vid köksbordet hos Ann-Kristin och Sven-Olof lämnar han över en uppdaterad skogsbruksplan. Närmast är två gallringar inplanerade. Det märks på diskussionen att samarbetet är gott.
– Jag känner att vi får bra råd och gehör för hur vi tänker, säger Ann-Kristin.
Hur går det då med den sönderströmmade vägen? När snön smält och marken torkat upp ska en ny skogsbilväg dras jämte den förstörda Fjälgatan. Samtidigt ska marken återställas vid den gamla vägkroppen.
– Vi hade tur att allt ligger på Holmens mark. Det har underlättat planeringen och gjort att Holmen hann hugga för den nya vägen i höstas, säger Reinor Andersson.
Totalt kommer skyfallet att kosta vägföreningens medlemmar drygt en miljon kronor i extra kostnader.
Nils Anders Olsson, vägmästare på Holmen, är den som projektleder den nya Fjälgatan. Han betonar att orsaken till den sönderspolade vägen var en kombination av tre saker: långa backar, stora vattenmängder och en översvämmad bäck intill vägen.
– En lärdom vi dragit av detta är vikten av att göra flera stopp och avledningsdiken för vattnet från vägdikena, säger Nils Anders.
Längs den drabbade sträckan ska dessutom fler och större vägtrummor läggas.
– När vägarna går i backar är det viktigt att med jämna mellanrum avleda dikesvatten ut i skogsmarken för infiltrering där. Annars kommer vattnet i långa diken snabbt upp i höga hastigheter som vid extrema mängder kan gräva sönder vägen, säger Nils Anders.
Så här såg det ut strax efter att stormen dragit förbi. Foto Reinor Andersson.